Vi fick åka till veterinären..

Igår natt, Lördagen till Söndagen blev det ett helvete. Direkt efter att jag skrivit mitt senaste blogginlägg och lagt mig i sängen med Gizmo (min lilla vovve) så började han bete sig riktigt konstigt. Jag hade märkt redan när jag kom hem att han var väldigt trött men tänkte att det kanske berodde på värmen och att han inte vant sig vid den ännu med all hans päls. Men när vi skulle lyfta upp honom till oss i sängen så skrek han rakt ut, vi försökte kolla var det gjorde ont men han bara skrek och försökte hugga efter en. Jag ringde direkt in till distriktsveterinärerna som sa att vi fick komma in om vi ville, han var rädd att det kunde vara ett ormbett och eftersom vi inte riktigt kunde komma åt att undersöka Gizmo så bestämde vi oss för att åka in. Som tur var så kunde Sebbes kusin köra oss dit då hon redan var ute och körde. Klockan var runt 2 när vi körde till veterinären, på vägen dit blev vi stoppade av polisen som antagligen tyckte det var konstigt att vi var ute på vischan och körde sent på natten. Det var dock lugnt och vi fick till och med poliseskort till veterinären då vi inte hittade dit, så de erbjöd sig att visa vägen haha!

När vi kom dit så började veterinären känna och trycka överallt och det visade sig att han hade ont i nacken och ryggen, inte magen som vi hade trott. Det var så synd om Gizmo för han skrek verkligen rakt ut hela tiden och hade jätteont. Han fick två sprutor med smärtlindring så han var helt drogad och sov hela natten när vi väl kommit hem. Vi skulle göra övningar med honom dagen efter och se till att han kunde röra på nacken åt båda sidorna, det gjorde han redan självmant dagen efter. På eftermiddagen var jag och hämtade ut mer smärtlindring till honom som även skulle vara antiinflammatorisk och efter det var han nästan som vanligt, lite mer trött bara.

Nu idag har det gått 1,5 dag sedan det började och han är precis som vanligt. Det är dock svårt att veta om han egentligen är bättre eller om han bara har mindre ont pga smärtlindringen. Veterinären sa dock att vi skulle komma tillbaka efter en vecka om det inte blivit bättre och han verkar redan ha blivit det på bara någon dag. Så det ser iallafall ljust ut! Min största rädsla är att det är en allvarligare sjukdom som är obotlig, veterinären nämnde en ärftlig sjukdom som beror på att hunden har för liten skalle för sin hjärna som leder till en missbildning. Den gör att hjärnan tvingas sig trycka ut genom öppningen till ryggmärgen. Symptomen för det är just smärta i nacken och ryggen.. men den sjukdomen drabbar oftast hundar innan 3 års ålder och han är snart 5. Men läskigt att så många symptom stämmer in annars. Jag har verkligen inte kunnat tänka på något annat sen detta hände, är så nojig över att han ska ha ont.. bara att skriva detta inlägget ger mig ångest. Usch. Hoppas verkligen min bebis blir bra nu ♥

Gillar

Kommentarer